Resa med svärföräldrar…

Hur fungerar det att resa med svärföräldrar?

Tanken att spendera en vecka med svärföräldrarna kan få vem som helst att dra efter andan. Bilden av att hela tiden behöva ta hänsyn till någon annan, som man inte valt själv, utan som liksom kommit med på köpet när man valt livskamrat, och som dessutom skulle kunna ha synpunkter på allt från matvanor till uppfostran.
Det skulle kunna kännas… hur ska jag uttrycka mig… lätt frustrerande.

Trots sådana föreställningar valde jag och min sambo att boka en resa till Turkiet med Rosa och Walter, min sambos föräldrar. Och trots att vi vardagligen trivs väldigt gott ihop så dök funderingar upp kring hur det skulle gå under denna hela vecka som vi ändå valt att spendera tätare ihop än någonsin förut. Grubblerier kring hur mycket utrymme man skulle lämna dem, och hur mycket ”space” man kan kräva, dök upp tillsammans med en mängd andra.

Svärfar och barnbarn

Och sådant kan säkert bli jobbigt. Om man inte då har svärföräldrar som jag visade det sig. Rosa och Walter var fantastiska och gjorde verkligen vår lille killes semestervecka till HANS semester där han fick all den uppmärksamhet han kunde önska sig… samt en och annan glass!

Det kändes tryggt med två extra par ögon vid poolen och skönt med två extra par händer och ben vid måltiderna. Dessutom erbjöd Rosa och Walter sig att ta en helkväll med lillgrabben så att mamman och pappan kunde få en mamma-och-pappa-kväll!

Hjälp vid poolen av svärmorAtt resa med andra människor, oavsett om det är svärföräldrar eller kanske ett annat par med eller utan barn, kan bli hur lyckat som helst, som i vårt fall. Men jag tror också att receptet på en lyckad semester ihop med andra som man inte känner väldigt väl, är tydlighet och respekt.
Våga säga ifrån: ”imorgon vill vi ha sovmorgon så vänta inte på oss vid frukosten”, eller: ”ikväll tänkte vi gå ut och käka bara vi i familjen”.

Underlätta för varandra: ”säg bara ifrån om ni vill vara ifred en stund” osv. OCH se till att ha var sina rum eller lägenheter. Då får man naturligt lite ensamtid.
Man kan smita ifrån om man vill vila under eftermiddagen och man kan ha sina egna rutiner vid läggning.

Rosa och Walter må ha varit världens goaste hjälp, men det var viktigt för oss att ha i åtanke att semestern skulle innebära njutning även för dem, och att de inte följt med för att vara extra barnvakt.

För att avrunda den här lilla historien så kan jag komma med ett litet fiffigt tips! Vårt rum och svärföräldrarnas rum låg i en lång korridor med en sex, sju dörrar emellan. Vår lillkille är 3 år, stor nog att vilja springa mellan våra rum, tidvis rätt ofta, men för liten för att kunna komma ihåg rumsnummer eller hur många dörrar det var mellan våra rum. Vår lösning blev att sätta ett litet plåster på våra två dörrar. På så sätt kunde vi bara följa grabben från vår dörr när han för sig själv tog sig genom korridoren och mycket fokuserat mumlande för sig själv ”inte den dörren, inte den, inte den, inte den, DEN!”


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *