Mentalt breakdown – magsjuka på Rhodos

Mental breakdown på Rhodos - om magsjuka barn på resan

Vill inleda med att varna känsliga läsare för en del äckelheter i den här lilla berättelsen. Den handlar om en semesterresa till Rhodos som förvandlades till ett totalt mentalt breakdown för en viss mamma till en 1-åring. Nämligen jag.

Nu börjar äckelheterna…

Jag vaknade plötsligt av ett gurglande ljud. Så kom skvättet… Som ett lätt liten regn. Mitt mellan sömn och vakenhet undrade jag stilla om taket läckte, och kom fram till att vi bor på bottenvåningen i hotellet.
ARVID SPYR! Jag kastar mig runt och lyfter upp en kladdig liten kropp som ulkar och ulkar och mellan ulkningarna och kräkvågorna kippar efter luft för att kunna börja skrika.

I förra bloggposten ”Man får vad man bokar” beskriver jag en vecka på Rhodos. Det är där vi befinner oss även i den här berättelsen. Jag nämner även en viss magsjuka. Det är den magsjukan jag berättar om nu.

”Men lilla vännen” viskar jag och bär för andra natten i rad den lilla kroppen, lakan, spyor och gråt ut i det lilla badrummet och duschar av, bäddar om och vyschar till söms.

Paniken börjar växa inuti mig. Nu har han inte ätit på tre dagar! Inte ens en liten gurkbit! Vätska! Vad har han druckit egentligen? Har han druckit?
Jo, visst har han druckit. Det har vi kollat noga. Men kan man dö om man inte äter på en vecka?! Nej, men om man inte dricker på en vecka, DÅ dör man. Det vet jag säkert. Ahh! Arvid kommer dööööö!

Daniel mumlar från sin säng. ”Arvid kommer inte att dö älskling. Han fick ju i sig nästan en hel flaska välling innan han somnade. Försök att sova lite.”

SOVA! ÄR HAN INTE KLOK KARLN?! Här ligger vår son på dödsbädden och han tycker vi ska sova!

Ja, ni hör ju. Lätt hysteri.

Arvid sover och snusar återigen i sin säng. Jag vankar av och an. Jag vill vara i Sverige! Kan man få tala med en SVENSK person! Just den här delen av historien är jag kanske inte jättestolt över men jag skyller på min tillfälliga mentala status.

En jättegullig sjuksköterska på SVENSKA sjukvårdsupplysning kunde inte ge mig något annat råd än att få i honom ordentligt med vätska,och ta hjälp av den utmärkta sjukvården som finns på resmålet om han skulle bli sämre.

Hmpf. Visste jag väl själv. Jo jo, Svensk sjukvård minsann…

Magsjuka barn utomlandsVid frukosten nästa morgon kommer jag på mig själv med att sitta och stirra ut stackars Arvid, som glad i hågen sitter och pillar med sin lilla ljusa brödbit med smör. ”HA! Daniel! Nu stoppade han fingrarna i munnen! Såg du?!

Då måste han fått i sig… Ja, smör i alla fall…”

Daniel reser sig och går runt bordet. Han lägger sin varma trygga hand på min axel och talar med sin djupa, lugna röst. ”Hjärtat. Nu får du lugna dig lite.
Titta på honom. Han är glad och pigg. Han har druckit välling i morse. Han kommer INTE att dö. Nu har vi semester och blir han sämre åker vi till ett sjukhus och om tre dagar åker vi hem. Försök att njuta av de här sista dagarna.”

Ja, vad rätt min man har. Arvid åt inte en enda liten matbit de där sista tre dagarna. Vi var noga med att han drack och kissade. Han kräktes tre nätter i rad men var hyfsat pigg på dagarna. När han sov i pappas famn fick jag badat och solat och kunde nästan njuta. Det finns läkare även utanför Sverige och majsvälling är snällare mot små magar och ja, jag var hysterisk. Första barnet… Ni vet…

Det känns alltid lite bättre när man är förberedd. Här hittar du bra information att läsa om hur man förebygger och behandlar magsjuka hos barn under resan…


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *