Familjesegling till Läsö – Nattseglingen

Nattsegling till Läsö - segla med barn

Det blev nattsegling till Läsö.
Alla förberedelser till trots lämnade vi inte Öckerö-hamn förens kl 20 på kvällen. Barn skulle hämtas på dagis, i sista minuten torkade nytvättade kläder skulle packas ner, blommor behövde vattnas och det berömda locket skulle läggas på brunnen ;o)

Vår ursprungliga plan var att packa in allt i båten och sedan gå och lägga oss för att genomföra en tidig morgonsegling, med vind och strömmar sa annat. Hellre än att gå för motor följande dag i stark motvind valde vi en nattsegling. När vi ska segla med barn en längre sträcka försöker vi alltid tajma in seglingen med vårt minsta bars sovtider.

Lilla tjejen på 2 år lade vi i sin koj innan vi lämnade hamnen. Stora tjejen låg i förpiken och tittade på film på sin lilla dator tills batteriet tog slut. Det var ganska skumpigt från gammal sjö, antagligen var det detta i kombination med att jag gav vika för att läsa godnattsaga högt ur en bok som gjorde att jag blev lite sjösjuk. Det var bara att snabbt få i säng barn nummer två och försöka lägga sig ner och blunda bort illamåendet.

Vi landade på Läsö klockan 2 på natten, vi trodde nog att vi skulle vara bland de första, men det hade redan börjat fylla på ganska bra i hamnbassängen. Vinden ven ordentligt medan vi lade till och det var lite svårt att höra varandra. Just som jag ska lägga fast aktertampen och som en tjuv om natten smyga försiktigt på en av de sovande båtarna hör jag han som kallar sig för kapten, säga något om att fort fort hoppa över på båten. Jag står förvirrat med tampen i handen som jag ännu inte gjort fast i vår båt och ser klentrogen ut.
- Va, säger jag, jag har ju inte lagt fast tampen än, i efterhand spelar scenen från filmen Göta kanal osökt upp sig… ”Ja men kasta i ankaret då älskling”…
- Okej, säger jag till slut lite förvirrat och gör ett kvickt och mycket ograciöst känguruhopp över på den sovande båten med en duns som får hela båten att gunga till rejält.
- Jaha nu då, säger jag fortfarande lika frågande, ungefär som om vi aldrig gjort en tilläggning tidigare.
-Ja men lägg fast tampen då, säger han som kallar sig kapten, som nu börjar bli otålig dessutom.
-Jo, säger jag, men det hade ju gått lite lättare om tampen hade suttit fast i vår båt…

Till honom som kallar sig kaptens försvar bör kanske nämnas att han hade sagt ”kliv försiktigt på båten nu”, inte ”kliv fort fort på båten nu”.

Bara utifall vi inte hade lyckats väcka hela hamnen på Läsö än, så drog vi igång vårt reaplan till värmare också. Den låter som en mistlur när den drar igång, men bara de första 5 minuterna, därefter låter den mer som en konstant susande tinitus.

Nästa morgon väcktes vi tidigt av strålande solsken och barn som inte kände av några sviter från en nattsegling.

Fortsättning följer…


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>