Farligt att semestra i Thailand? Del 2 Thailand under ytan

Thailand under ytan - RESA MED BARN

Nu har vi kommit till bloggpost nr 2 på temat Farligt att semestra i Thailand?
Det har varit stora löpsedlar under de senaste månaderna och även 2008, efter de tragiska händelser där svenskar avlidit då de råkat ut för, vad som sannolikt varit, kubmaneter i haven längs Thailandskuster. I denna bloggpost ska vi därför ta oss en titt under ytan.

Thailands underbara stränder erbjuder fantastiska möjligheter till bad, snorkling och dykäventyr – ett paradis på jorden.

Trots att det finns otroligt farliga och giftiga saker i haven längs Thailands kust, så är dödsolyckor bland turister på grund av dessa extremt ovanligt. Det är faktiskt betydligt större risk att man som turist förolyckas i trafiken i Thailand och ändå är trafikolyckor sällan något som skapar stora rubriker på löpsedlarna.
Med detta sagt, så börjar vi med de dödligt giftiga maneterna…

Maneter

Det finns flera olika maneter i Thailändska vatten och långt ifrån alla är livsfarliga, men vissa har ett så starkt gift att de kan döda en människa på några minuter.

Kubmanet – Chironex fleckeri

Den allra giftigaste av dessa är igentligen ett nässeldjur, som liknar en manet och därför ibland räknas dit, den numera ökända Kubmaneten (i Thailand kallad Stinger). Giftet är mycket kraftfullt och ger intensiv smärta, svårläkta sår och vid större skada även andnings- och hjärtstillestånd. Det finns flera arter av kubmanet, där irukandji och havsgeting placeras bland världens mest giftiga djur. Dessa har varit kända för att finnas nordost om Australien, men har under de senaste åren blivit vanligare runt Malackahalvön enligt en intervju med Matz Berggren (doktor i marinbiologi vid Göteborgs universitet) i Aftonbladet. Kubmaneten är väldigt svår att se eftersom den är nästan genomskinlig och simmar snabbt. Dess trådar kan bli upp till 2-3 meter och eftersom de gärna håller till vid stränderna ser man inte deras tentakler och riskerar därför att gå in i dem.

Förebyggande åtgärder

  • Bada inte när högvattnet är på väg in
  • Bada inte i närheten av Mangroveträsken eftersom Maneterna föredrar den miljön
  • Bada med badkläder som täcker större delen av kroppen (har långa ben och armar). Det finns bra solskyddsdräkter för barn som är heltäckande
  • Hör med lokalbefolkningen om det är manetsäsong (under högsäsongen för turismen, januari – april är det normalt inte så mycket maneter)
  • Var uppmärksam på eventuella varningsskyltar
  • Ha med en flaska Vinäger i strandpackningen

Om någon blir stungen – Vad du ska göra!

  • Häll rikligt med vinäger över den skadade ytan och skrapa därefter bort de fastklistrade trådarna. Vinägern neutraliserar giftet i nässelcellerna som ännu inte utlösts och förhindrar att du själv bränner dig, men använd helst någon form av redskap för att skrapa bort trådarna
  • Tillkalla ambulans och påbörja Hjärt- och Lungräddning då höga giftdoser kan påverka hjärtverksamheten negativt

Om någon blir stungen – Vad du absolut inte ska göra!

  • Gnugga eller gnid inte över det brända området, eftersom det kommer att utlösa giftet från ännu fler nässelceller
  • Häll inte sötvatten på det utsatta området, eftersom det får nässelcellerna att lösa ut sitt gift

Portugisisk Örlogsman, eller Blåsmanet (Physalia physalis)

Portugisiska Örlogsman är en så kallad blåsmanet, vilket betyder att den flyter på ytan. Dess nässelcellstrådar är giftiga och det är mycket smärtsamt att bli bränd, men vanligtvis inte dödlig.

Farliga Fiskar & Bläckfiskar

Stenfisk

Stenfisken tillhör familjen skorpionfiskar och betraktas som den giftigaste av alla fiskar. Dödsfall förekommer. Den är skygg och tillbringar den mesta av sin tid orörlig på botten, ungefär lika iögonfallande som en sten. Stenfisken föredrar att hålla till där den har gott om byten, på ganska grunt vatten. Bottnen den föredrar är en blandning av sand och korallbråte. När man närmar sig fisken eller vidrör den, reser den sina giftiga ryggfensstrålar i försvar. Blir man stucken sprider sig giftet snabbt och skapar en fruktansvärd smärta från foten och uppåt. Vid ett sting ska man påkalla akutsjukvård omedelbart och sänka ner den angripna kroppsdelen i hett vatten (45-50 grader) tills varaktig smärtlindring uppnås eftersom det varma vattnet neutraliserar giftet. Det finns specifikt immuncerum mot stenfiskens gift.  Åsikterna går isär, men det är inte säkert att badskor skyddar.

Drakfisk även kallad Lejonfisk (Dragon-fish)

Drakfisk i Thailand - RESA MED BARN Drakfisken lever bland korallerna och utgör därför inget hot mot strandbadare, men dykare och snorklare bör vara uppmärksamma. Den är aggressiv, spetsarna på fenstrålarna på drakfiskens ryggfena är giftiga och dess stick mycket smärtsamt. Även om Drakfisken är mycket giftig så orsakar den vanligtvis inte dödsfall. Såret från sticket svullnar upp och blir stelt. I svåra fall kan sticket orsaka förlamning och kramper och i mycket sällsynta fall vara dödligt.

Skorpionfisk

Skorpionfisk i Thailand - RESA MED BARN Skorpionfisken är vanlig vid sandiga stränder och bergiga kustområden samt vid korallrev. Fisken är väl kamouflerad och väldigt svår att skilja från stenar och sjögräs. Dess orörlighet bidrar till att det blir ännu svårare att upptäcka den. Skorpionfiskar har ryggfenor med giftiga körtlar. Dess gift är svagare än hos Stenfisken och Drakfisken, men vissa arter av skorpionfiskar har gift starkt nog att orsaka våldsamma smärtor som neutraliseras vid temperaturer över 45°C. Sänk ner den skadade kroppsdelen i hett vatten. Några dödsfall finns inte rapporterade.

Blåringad bläckfisk

Den blåringade bläckfisken är en mycket liten bläckfisk, inte större än 20 cm. Den lever i tidvattenpölar, där den i huvudsak livnär sig på krabbor. Blåringad bläckfisk i Thailand - RESA MED BARN Blåringad bläckfisk är normalt gulaktigt brun, men om den utsätts för fara eller blir störd byter den färg och får en ljusblå ton. Arten är inte aggressiv och attackerar bara om den provoceras, men den är en av världens giftigaste bläckfiskar. Dess bett känns initialt knappt alls och smärtan uppstår ibland först efter några timmar och kan ge svåra reaktioner, så som förlorad känsel och i värsta fall andningsförlamning. Giftet är av samma typ som finns hos den mycket giftiga blåsfisken och det finns idag inget motgift.

Stingrockor

Stingrockan ligger gärna nerbäddad dold i sanden på grunt vatten. Råkar man trampa på en stingrocka kommer den att försvara sig med ett slag av stjärten. Dess gifttagg kan orsaka svåra och mycket smärtsamma sår, som måste behandlas omedelbart av läkare. Sticket kan vara dödligt. Genom att hasa lite i sanden när man går i vattnet skrämmer man bort stingrockorna. Liksom för stenfisk och skorpionfiskar neutraliseras giftet vid temperaturer över 45°C. Sänk ner den skadade kroppsdelen i hett vatten. Uppsök läkarhjälp omedelbart.

Hajar

De fyra vanligaste hajarterna i Thailand är revhaj, leopardhaj, barnmorskehaj och tjurhaj. Av dessa är det bara tjurhajen som kan anses farlig för människan. Den kan vara väldigt aggressiv och håller sig helst i grunda kustvatten. Den tillhör de tre hajarter som står för majoriteten av antalet attacker på människor Tjurhaj i Thailand(tillsammans med tigerhajen och vithajen). För Tjurhaj finns det enligt statistik från ISAF mellan 1850-2008 totalt 120 rapporterade attacker, varav 25 har haft dödlig utgång. För revhaj, leopardhaj och barnmorskehaj finns inga dödsfall rapporterade.  I snitt attackeras 65 människor årligen av haj varav 5 avlider. Vi har inte kunnat hitta något fall ur statistiken med dödsfall från hajattacker i Thailand, även om det inte helt kan uteslutas.

Havsormar

I Thailand finns det havsormar som har ett av de starkaste ormgiften. Ormarna har fastsittande gifttänder i käkens främre del. Tänderna är lite kortare än giftsnokarnas tänder men de kan ändå vara tillräcklig långa för att genomborra en människas hud. Den gulmagade havsormen undviker helst människor, men om man provocerar havsormen kan de bli väldigt aggressiva, särskilt under dess parningstid (vintern). Det är främst fiskare som drabbas av bett från havsormar när de rensar sina nät, men ofta använder då havsormen en mycket liten dos gift eller inget gift alls. Havsormens bett är till en början smärtfritt, men efter ca en halvtimme kommer de första symptomen, och då kan det gå mycket fort. Nervgiftet slår mot centrala nervsystemet, andning och hjärtat. Symptom är bl.a. stelhet, muskelkramper och andnöd, blindhet och medvetslöshet. Vid tillräckligt stor giftdos kan en människa avlida på några minuter.

På botten – Snäckor och Sjöborrar

På havsbotten finns det giftiga sjöborrar och faktiskt också snäckor. Kägelsnäckan går inte till anfall, men kan döda människor med sina giftiga harpuntänder, som intet ont anandes plockar upp den för att den är vacker. Rör inga snäckor som är formade som en glasstrut utan att först försäkra dig om att de är tomma.  Sjöborrarna som finns överallt längs Thailands kust har långa taggar med hullingar, och vissa av dem är också giftiga. Även om sjöborrarna i Thailand inte kan skada en människa allvarligt så är giftet starkt och smärtsamt. Du vill undvika att få en sjöborre i foten, för det kommer att svida ordentligt och foten kommer att svullna upp.

Det finns faktiskt också en giftig sjöstjärna Törnkronan, som är den enda verkligt giftiga sjöstjärnan. Var och en av dess nålvassa taggar är omgivna av en skida som innehåller giftceller. Giftet är mycket smärtsamt, och kan orsaka svårläkta sår, men dess gift anses inte vara dödligt.

Saltvattenskrokodiler

Vilda saltvattenskrokodiler är i de närmsta utrotade i Thailand, med andra ord är detta inget att oroa sig för. Det är en populär turistattraktion att besöka krokodilfarmar. Saltvattenkrokodiler är dock inte att leka med. De flesta människoattacker som utförs av vuxna saltvattenkrokodiler leder till döden för offret.

Förebyggande åtgärder

För alla farliga och giftiga fiskar, bläckfiskar, ormar, sjöborrar och snäckor så gäller att man ska vara uppmärksam, inte tränga sig på dem och använda badskor. Barn i Sverige är vana vid att man får röra allt liv som finns vid strandkanten, brukar kanske fiska krabbor, plocka musslor mm. Därför är det viktigt när du semestrar med barn i Thailand att förklara för barnen att de inte får röra vid något som de inte vet exakt vad det är. De mindre barnen får man helt enkelt ha lite extra uppsyn över, så de inte rör uppspolade maneter och snäckor i strandbrynet.

I nästa bloggpost i serien kommer vi att skriva om naturkatastrofer så som tsunamis, risken för att det händer igen och vilka preventiva åtgärder man har vidtagit i Thailand.

Källor:
Int. Shark Attack File : http://www.flmnh.ufl.edu/fish/Collection/collection.htm
VENOMWEB: http://medlem.spray.se/folkblom/
Wikipedia: http://wikipedia.org/
Iínternetmedicin.se: http://www.internetmedicin.se/

Gillade du denna bloggpost? Dela den gärna med dina vänner!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *